yessie

Igår gjorde jag det =)
Jag tog mej in till stan med Josefin, helt själv.
Det var lite läskigt. Jag var nevös och kände mej stressad.
Kände: bara hon inte börjar skrika när vi kommer till stan. Känns så jobbigt att behöva stanna i stan och få henne lugn.
Men det gick helt okej. Jag hann lite mer än halvvägs innan hon satte igång och skrika. Så jag var illa tvungen att stanna till. Men resten av biten till stan gick bra. Man måste ju ta det lugnt ändå. Man har ju en till att tänka på nu. Jag hämtade upp min moster och kusin så åkte vi till Ikea. Jossan var så duktig och bara sov. Sen åkte vi mormor och morfar och åt ärtsoppa och våfflor. Mega gott + att bara få äta med sällskap.
Men sen på vägen hem så började hon kika.. Hann bara till första rödlystet så satte hon igång att gallskrika. Gissa om det var jobbigt. Kunde ju inte göra nått, förutom att vänta på grönt och hitta en sidoväg att svänga in på. Sen gick resten av resan hem bra.
Men det är så hjärtskärande när dom tar i så pass och skriker. 30 sekunder kan kännas som en hel evighet..