yessie

Nu så har jag äntligen varit iväg till veterinären med Otto. Trodde att det skulle läka självmant. Men nejdå. Så Otto fick pina sig i bilen hela vägen till vett. (Han hatar att åka bil)
Väl där så visar det sig att han inte alls hade blivit biten eller stucken av nått. Han har öronskabb och då hade han kliat sönder ett blodkärl så örat svullnade upp och sen så sprack det.
Så veterinären sövde honom och gjorde rent i öronen och gav honom massa sprutor, pencilin och antibiotika. Sen var det bara att fortsätta den dyra resan till apoteket och hämta upp ännu mera saker. Både till Otto och till Emil. För veterinären trodde att Emil hade haft öronskabb ända sen han föddes som han hade fått av sin mamma och sen så har Otto fått det. Låter lite långsökt men det kan tydligen hända och det smittas bara via andra katter tydligen. 
Nu har båda fått skabbmedel på sig och Otto ligger fortfarande under soffan och vill inte komma fram. Tar nog någon timme till innan drogerna släpper. Men de är ju bra det så håller han sig lugn. Imorgon ska jag till pappa och hämta en "tratt" till Otto. Det kommer han säkert tycka om.... inte.