Berättade =)
Jag och Roger har velat berätta länge nu för våra föräldrar.
Nu har vi iaf tagit oss mod att berätta för mina föräldrar.
Vi åkte först till pappa och åt middag hos honom. Sen satte sig Roger och pappa sig i soffan och kollade på sport.
Då tog jag stort mod och gav honom ett kort (mitt hjärta slog trippla slag och jag kände hur hårt de slog) som det stod på ena sidan Grattis och på andra sidan hade vi skrivit Grattis du ska få ett barnbarn. Jag tror att han läste det 2 ggr och såg ut som ett frågetecken och så tittade han på mej och sa NÄÄÄÄ ska ni??! Japp sa jag, och han bara for upp ur fotöljen och gav mej en jättekram. Kändes skoj =)
Sen åkte vi till mamma och lelle och fikade. När vi satt där och fikade så tänkte jag att jag måste få det gjort. För så fort jag tänkte på det så slog hjärtat mega hårt och det gjorde såå ont. (Verkligen mega nervös) Så jag fick och hämtade kortet till dom också. Det blev tyst och dom läste. Sen blev det bara ett mega NÄÄÄÄÄ och dom rent ut sagt kastade sig över oss =) Hihii...
Vi ville berätta för att jag kände att jag ville ha det stöd man kan få om det skulle gå bra, men också om det skulle skita sig vid ultraljudet den 6 april.
Jag är jättenervös för det. Men jag vill ju verkligen se det lilla livet och veta om det verkligen är sant =)
Nu har vi iaf tagit oss mod att berätta för mina föräldrar.
Vi åkte först till pappa och åt middag hos honom. Sen satte sig Roger och pappa sig i soffan och kollade på sport.
Då tog jag stort mod och gav honom ett kort (mitt hjärta slog trippla slag och jag kände hur hårt de slog) som det stod på ena sidan Grattis och på andra sidan hade vi skrivit Grattis du ska få ett barnbarn. Jag tror att han läste det 2 ggr och såg ut som ett frågetecken och så tittade han på mej och sa NÄÄÄÄ ska ni??! Japp sa jag, och han bara for upp ur fotöljen och gav mej en jättekram. Kändes skoj =)
Sen åkte vi till mamma och lelle och fikade. När vi satt där och fikade så tänkte jag att jag måste få det gjort. För så fort jag tänkte på det så slog hjärtat mega hårt och det gjorde såå ont. (Verkligen mega nervös) Så jag fick och hämtade kortet till dom också. Det blev tyst och dom läste. Sen blev det bara ett mega NÄÄÄÄÄ och dom rent ut sagt kastade sig över oss =) Hihii...
Vi ville berätta för att jag kände att jag ville ha det stöd man kan få om det skulle gå bra, men också om det skulle skita sig vid ultraljudet den 6 april.
Jag är jättenervös för det. Men jag vill ju verkligen se det lilla livet och veta om det verkligen är sant =)
Kommentarer
Trackback
